Efter att ha haft en riktigt dålig höst och vår träningsmässigt är jag nu jäkligt pepp på att komma igång!
Jag får ju lixom acceptera att mitt imunförsvar gör att det tar den tiden det tar, jag kommer springa på massor av bulor i vägen innan jag kommer dit jag vill. Men jag har fått vila upp mig massor, samla inspiration, planera träningsscheman, kollat in massor av recept och bara förberett mig mentalt. Även på den negativa biten som jag får dras med…
Jag måste acceptera och lära mig att eftersom jag har hypotyreos så har jag mycket sämre ämnesomsättning än andra, det leder självklart att det är svårare för mig att både gå ner i vikt och forma mig kropp så som jag vill. Eftersom sjukdomen även har gett mig ett sämre imunförsvar så tar det betydligt mer på min kropp än andras att träna, jag blir betydligt mer utsatt för virus än vanligt vilket nästan alltid leder till att jag kommer igång och sen drar på mig en stor förkylning eller liknande… Men jag tror att med tanke på att jag verkligen tagit det här halvåret till att mogna i mina träningsbeslut så kommer jag inte ge upp och bli ledsen när bulan kommer – för den kommer, det vet jag med all säkerhet. Nu är jag mer förberedd och det gör att det blir lättare att tackla.
Jag har ett par olika träningsscheman som jag snott från ett par riktigt drivna och inspirerande tjejer. Jag gör dock en liten egen tvist på dom och kör två olika program parallellt hela tiden, och självklart kommer jag lägga till en del eget varje dag. Jag ska göra en annorluna grej och inte berätta om träningen så himla mycket i förväg utan mer allt eftersom, och när varje 30 dagars period är slut. Varje vecka kommer jag nog även göra en liten summering av veckan…

Jag är lite sån som människa att jag gärna kör järnet när jag väl gör något. Lite antingen eller… När jag tränar sköter jag min kost riktigt bra, men när jag inte tränar så skiter jag i allt och äter hur mycket strunt som helst. Det ska jag sluta med nu… för en del i att inte ge upp handlar om att fortfarande äta rätt även fast jag skulle bli sjuk och anpassa träningen efter det. Det blir absolut inte bättre av att äta massa skit för att man ändå inte kan träna…
Kosten har jag anpassat efter mig själv. Vad min kropp, min sjukdom och min hälsa behöver. Och jag kommer aldrig någonsin klara av att gå på någon fast diet, jag älskar mat alldeles för mycket för det. Så därför stryker jag allt vad dieter heter, för varför börja med något som man redan från början vet att man inte kommer, eller ens vill, klara… Däremot ska jag hålla mig till 1400 kalorier om dagen, tänka på vad jag äter, äta på fastare tider, äta 3 stora mål mat om dagen samt mellanmål och vara noga med att försöka få in så mycket frukt, grönt och fisk som möjligt. Har testat det förut och det är det enda som jag inte tyckt har varit tråkigt eller jobbigt och som dessutom gav riktigt bra resultat.
Sist jag testade, vilket var första gången jag räknat kalorier så tappade jag 50 cm runt om på kroppen på sex veckor. Detta till trots att jag käkade pizzor, hamburgare och annat strunt. Jag lärde mig att om man planerar så är det ok att unna sig en pizza på ett hak innan en konsert i sthlm med polarna, eller om man ska luncha på stan med en vän så kanske det blir en burgare på donken om hon får välja… Men om man hela tiden planerar och håller utrymme för dessa saker så är det helt ok. Man behöver inte svälta sig själv – man behöver bara planera och hitta sina favoriter inom den nyttiga kategorin. För det finns maaassor av nyttig mat som är god.
Jag är uppvuxen i ett hem där det inte fanns en våg. Min mamma ville inte att två tonårsdöttrar skulle hålla på och väga sig och jämföra sig med alla andra i skolan. Därför har jag aldrig lagt speciellt mycket vikt vid just vikt (haha), utan jag vet ungefär vad jag vägde då jag var nöjd med min kropp, jag vet på ett ungefär vad jag väger nu. Det viktiga för mig är måtten. Jag mäter mig på totalt 9 olika ställen, och det är där jag sen kan mäta mina resultat. För min del spelar det ingen roll vad vågen visar, utan vad spegeln visar. När jag är nöjd, då är jag nöjd oavsett om jag väger 50, 100 eller 200. Därför vet jag oxå bara på ett ungefär vart mitt mål ligger, det kommer att formas under resans gång… Jag har aldrig varit den här riktigt smala tjejen, jag har kvinnligt fett och mycket kurvor i mina gener, och det är det jag ska göra det bästa av. Jag har inte som mål att bli riktigt smal, utan jag vill bli så snygg i min kropp som jag kan bli. Gärna med kurvorna kvar, fast med muskler och en fast kropp.
Jag är faktiskt glad att jag är lite äldre, och att jag även varit äldre nu när jag varit överviktig. För jag har lixom kommit till den åldern då andras åsikter inte rör mig i ryggen. Visst, JAG är inte nöjd med mig själv, och klart att självförtroendet inte är på topp och man ibland mår dåligt över det. Men är samtidigt gammal och mogen nog att tycka att de som tycker att jag är ful eller tjock, ja de behöver fan inte heller titta… =P
Malle – nu kör vi, dag ett är påbörjad…