Organiserat kaos…

Dagen har gått i ett och jag ligger nöjt nerbäddad i min temporära lyxsäng… Eller jag vill nog kalla det för lyxsäng fast det är i princip raka motsatsen! =)

Upp tidigt för att fixa i stallet. Fixa vatten ute i hagen, fixa med morgonhö, fixa nya höpåsar för ett tag framöver samt foderhinkar för ett par kvällar framåt. Ta ut hästarna, och så mocka två boxar. Sen hann jag inte mer… Blev tvungen att kasta mig i bilen för att åka in till stan. Ge både mig och råttan lite frukost och sen ta en snabb dusch. På med lite textilier och ett litet ansikte sen iväg igen. Först till Rusta för att fixa lite flyttlådor och packtejp, sen till arken zoo för att fixa lite hundmat. Med ett par minuter till godo kom jag till jobbet.

Verkligen monsterdag på jobbet. Första halvan av dagen var superlugn. Montera ihop en gavel, plockade undan alla juldekorationer, sen small det till. Herreguuud vad med folk det var. Tog till slut en megasnabb och megaliten lunch för att hålla hela dagen. Men en jäkligt bra försäljning i ryggen kunde jag kuta från jobbet 45 minuter efter att mitt arbetspass tog slut…

Hemma stod det ett helt gäng och väntade på mig. Hade avtalat tid med en som köpt min säng som jag la ut på blocket igår. Så skönt att den är borta, en till sak att slippa tänka på, och en till sak att slippa flytta. Hann ta en snabb runda med Bossen, ta en liten klunk Cola Light för att sen bege mig ner på stan. Bytte en julklapp som blev fel, och sen så mötte jag upp en hel drös med familj och släktingar för att fira kusin som fyllde 20 på restaurang Basilico. Som alltid sjukt god mat, men eftersom jag varit igång hela dagen och typ inte ätit så räckte laxen med salladen inte för att göra mig mätt. I – landsproblem jag vet!

Nu ligger jag här hemma i min provisoriska säng till flytten. Bäddmadrassen ska slängas på tippen, men fungerar just nu bäddmadrass i min dubbelsäng som är inbyggd i soffan. Det blir högt, det blir mjuk och med alla täcken och kuddar är det bara ett mjukt hav av härlighet. Kommer nog sova som en stock inatt. Och det behövs, imorgon är det monsterdag nummer två! Då ska detta organiserade kaos rätas ut. Det ska städas, rensas, packas och så kommer fler folk och hämtar mer möbler jag sålt på blocket! Hejja!

Malle – hangin in there…

Mardrömsveckan har börjat…

Och det faktum att jag känner mig skitkrasslig får mig panikslagen!

Knappt sovit något inatt. Kunde aldrig komma till ro. Jag får inte ihop allt, jag vet att det kommer bli så himla meckigt och stressigt fram till nästa fredag, jag vet att det är en massa saker jag inte kommer kunna göra så som jag vill – för att tiden räcker inte till. Jag stressar ihjäl mig över att flytten blir väldigt kaosartad för Bossen. Och jag var riktigt orolig för hur han skulle klara den redan innan allt bollande mellan tre olika hem. Tankarna snurrade och jag somnade väl till slut någon timme innan klockan ringde.

Som tur är har det varit riktigt lugnt på jobbet idag. Huvudvärken och tröttheten var ett faktum. När jag pratade med min kära kollega i butiken i Norrtälje frågade hon vad som var fel eftersom jag tydligen lät helt uppgiven.

Nu har jag stressat i mig lite mat, och egentligen skulle jag behöva sitta här vid datan och fixa och trixa med diverse ting någon/några timmar till. Men strax måste jag knata ner på stan tillsammans med Bossen för att ta bussen ut på landet. Blir raka vägen ut i stallet, ta in hästarna och sen kasta sig i säng. För att hinna med allt jag måste hinna med imorgon så måste klockan ringa redan klockan 6… Gärna lite innan det. Kommer bli en lååång dag imorgon. Och inte hinner jag fixa något med flytten.

Gaaah. Gud vad jag gnäller! =P

Bara sju dagar kvar av koas. Det som inte dödar – det härdar!

Malle – räknar ner mot lugn och ro…

Så mycket att planera, så mycket att tänka på…

Man kan minst sagt säga att jag har att göra just nu. Allt med flytt och fix av nya huset gör att det inte är en enda tråkig stund.

Min flytt är minst sagt kaosartat. Dels så jobbar jag väldigt mycket, dessutom lovade jag att jag skulle passa gården och hästarna åt Miss. J och Mr. A medans dom var utomlands två veckor. Nu råkade det till slut tyvärr bli samma vecka som jag flyttar. Alltså hur jag än vrider och vänder på det får jag det inte att gå ihop. Jag måste hinna med jobbet, och jag blir tyvärr tvungen att ta ledigt några dagar för att kunna fixa min vardag när jag ska vara ute i Harbo varje morgon och kväll. Det känns lite surt eftersom jag även måste ta ledigt när jag sen flyttar in i huset för att Bossen ska få kunna komma in i det nya hemmet och känna lite trygghet, samtidigt som jag kan påbörja renoveringen för att kunna flytta in. Det ska självklart packas, och fixas med allt annat praktiskt inför flytten. För att få hjälp att flytta måste jag lämna min lägenhet 5 dagar innan jag egentligen ska flytta. Annars går det inte. Eftersom jag medans jag väntar på inflytt i huset ska bo hos mamma och pappa så kommer jag att få bo i en resväska 5 dagar ute i Harbo. Inte optimalt med råttan som blir väldigt orolig. Jag kan heller inte jobba då, för kan inte lämna honom själv varken på gården där han inte är riktigt hemma, eller hemma i en tom rensad lägenhet som förr var hans hem. För att kunna gå på de möten jag inbokade under veckan, samt hinna med flyttstäd och allt annat så måste jag sitta och köra 20 mil extra varje dag ut till Knivsta för att lämna råttan där ett par timmar. Dessutom måste jag ha fixat med bil från och med den 10:e då jag flyttar hem till mamma och pappa. För har jag inte köpt min bil till dess kan jag inte ta mig till och från jobbet om dagarna.

Magsår minst sagt! Men allt går väl bara man vill… Men tajmingen kunde inte ha varit sämre helt klart!

Hälften av packningen här hemma är i alla fall klar. Jag känner att jag börjar få hyffsad koll på läget. Men det gäller verkligen att jag går upp supertidigt varje dag nu och packar både innan och efter jobbet för att hinna bli klar till när flyttlasset går på måndag. Jag jobbar ALLA dagar fram tills dess, samt flyttdagen, från och med imorgon. Jag hoppas bara i lite panik att vi hinner flytta allt på ett par timmar så att jag får ihop det med insläpp och fodring sen på kvällen. Annars är jag som man brukar säga - helt jävla körd!

Men sen finns det ju så mycket roligt att se fram emot efter den här kaostiden. Det ska planeras maaassor av projekt till huset. Visst kommer det vara flera månader av renoverande, dyra utgifter, flyttkaos och stökig omgivning innan det blir klart. Men jävlar vad taggad jag är… Frågan är om jag kommer kunna sova något. Jag älskar verkligen sånt här. Risken är att jag bara jobbar, jobbar och jobbar. Utan att ta pauser eller matintag. Jag vill ju ha allt klart nu, och det är så många projekt som är så roliga.

Jag kommer, så fort jag fått ett exakt inflyttningdatum, ta ledigt från jobbet två veckor tänkte jag. Se om jag inte kan få jobba 4 helger en månad, och sen vara ledig mån – fre två veckor. På så sätt får jag till ganska många timmar inkomstmässigt men kan samtidgt lägga ordentligt krut på huset. På så sätt kan jag och Bossen åka ut till huset varje dag, pyssla och greja. Han får springa runt och bekanta sig, han får springa lös på tomten och känna sig lite hemma. Förhoppningvis kommer han då att känna sig lite trygg tills det är tillräckligt tillfixat för att kunna flytta in i, för självklart kommer jag ju att jobba och då måste jag kunna lämna honom hemma där. Men ska se till att flytta in någon dag då jag är ledig två – tre dagar så att vi bara kan vara hemma och landa i det nya hemmet tillsammans. Kanske kan jag jobba lite kortare dagar i början så han inte behöver vara själv så länge. Men det borde lösa sig då jag sett till så att Miss. L eventuellt fått extrajobb hos oss i butiken…

Kvällen har i alla fall bestått av att se till så att ändring elavtal, uppsägning av telefoniavtal, ändringar av försäkringar, adressändringar och annat kommit i rullning. Check, check, check… Det går sakta framåt!

Malle – en sak i taget…

Mitt nya hus!

Under hösten här när jag inte varit så aktiv här, så har det hänt fruktansvärt mycket i mitt liv. En av de stora sakerna är att jag köpt hus och ska flytta nu inom kort.

Jag har länge funderat över att flytta, och jag började väl kolla runt efter nytt nu i våras. En av de största anledningarna är att jag helt enkelt bott på de här 47,5 kvadratmetrarna i över sju års tid. Jag är less på det, och det finns väldigt mycket dåliga minnen i de här väggarna. Jag vill ha större, jag vill ha natur, och framför allt vill ja ha något nytt – ett miljöbyte.

Här i stan så bor jag ganska litet, men hyffsat centralt. Men den totala månadskostnaden blir ganska hög. Eller det blir extremt högt med en vettig amortering och om jag skaffar bil, något jag verkligen vill ha. Bossen har inte riktigt trivts i stan på ganska länge, han blir stressad och kopplar aldrig riktigt av. Med bostadspriserna som gått upp har jag dubblat värdet på min lägenhet – tack och bock – så jag kunde göra en riktigt bra förändring genom att sälja. Min första tanke var att sälja här, slänga in pengarna på banken och hyra något litet hus utanför stan, kanske på någon mysig gård. Men efter att ha kikat ett par månader insåg jag att jag lika gärna kunde köpa ett eget hus ute på landet för samma peng.

Så till slut, efter att ha tittat runt lite och varit på diverse visningar hittade jag det. Casa de kräks kallar jag det. Först när jag såg det så avfärdade jag det med ett åååh helvete vilket ruckel. Men när jag tittade en gång till började det växa på mig. Det är ett renoveringsobjekt, och i princip allt måste fixas. Men jag får skapa och forma mitt alldeles egna boende. Drömmen! Det mesta är kosmetiskt som kan fixas till med enkla och billiga medel, och visionen och drömmarna om hur det ska bli är tydliga. De kom lixom på en gång, bara av sig själva…

Så jag kommer flytta 2,5 mil utanför stan till den anrika gamla orten Almunge. Torpet är på ca 140 kvm med stor tomt och sjöutsikt. Perfekt för bossen, han kommer stormtrivas! Huset har massor av historia bakom sig då det är över hundra år gammalt! Vet inte exakt när jag får tillgång till huset, vi väntar på en avstyckning av tomten, men senast den 28 mars flyttar jag in. Det jag däremot vet säkert är att den nya tjejen som köpt min lägenget flyttar in här den 10 januari. Yep, jag flyttar hem till mamma och pappa ett par veckor!

För samma månadskostnad jag har för bara boende idag kommer jag att ha alla kostnader för hus, bil och allt annat. Lånet kommer till stor del betalas av och jag kommer både kunna amortera betydligt kraftigare och spara undan stora summor i slutet av månaden. Det bästa är att min totala månadskostnad kommer vara densamma som idag, till och med lite lägre.

Med bil blir jag äntligen mer mobil. Jag kommer att kunna åka runt mer i sverige, mer spontant och smidigare med Bossen. Jag kommer kunna hälsa på släktingar mer, och beroende på vad framtiden bär med sig så blir det kanske en hel del vändor ner till västkusten.

Hur länge jag bor där får tiden utvisa… Jag har från början inte gått in med inställningen om att jag ska hitta mitt livs boende där jag ska spendera resten av mitt liv. Utan ett ställe där jag kan bo medans jag bestämmer mig för vart jag vill bo, hur jag vill bo och med vem. Nu har det lilla torpet redan fått en stor plats i mitt hjärta och jag vet att jag kommer trivas som bara den, men eftersom man aldrig vet vad framtiden bär med sig så vet jag att jag kommer ha goda möjlighet att eventuellt hyra ut det för en bra peng, eller sälja vidare det med en ordentlig vinst. Time will tell helt enkelt.

Det jag däremot vet, är att jag har så himla mycket att se fram emot. Massor av pyssel, inredning och renovering. Jag har en miljon små projekt att planera, utföra och njuta av. Jag kommer lära mig MASSOR längs vägen. Och det är vad livet går ut på, lära sig!

Jag kommer skriva mer om torpet senare här, och jag ska dokumentera om allt som händer under resans gång. Både för min del, men framför allt för att föra den över 100 år långa historian på huset vidare, för alla efterlevande att veta om!

Malle – nu kör vi…

Så kom öven 2013 till ett slut…

Idag är det alltså nyår. Även året 2013 kom alltså till ett slut, och det nya året 2014 står nu redo att ta över. Välkommen!! =D

Jag har så mycket att skriva om det här året, så får väl slänga ihop någon form av resumé senare för det gångna året. Vilken resa, vilken bergochdalbana det varit. Det har varit en tuff höst, därav stillheten här. Det är även därför jag valt att inte fira nyår i år. Känns bara konstigt och fel när jag funderar över det hela, slutet av det här året är inget jag tycker bör firas. Utan idag är det jag som passat på att njuta av lite ledighet, passa på att hinna med massor av flyttpackning – yes I’m moving – jag har passat på att tvätta massor av maskiner med tvätt, jag har njutit av en lång och varm dusch och jag har njutit av diverse bra och dåliga filmer på tvn under dagen. Lite lagom sådär.

Självklart måste man unna sig något lite extra på nyår, så var en sväng till Ica tidigt imorse för att handla lite grejer. Jag bjöd mig själv på supersmarriga hemmagjorda Toast Skagen. Använder mig av Per Mobergs recept på skagenröran, tycker den är megagod. Och självklart på min favorit – surdegsbröd. Blev lite små mumsbitar där jag i samma skagenröra rörde ner rödlök och lite citronsaft med och ner i krustader. Och så världens godaste rosébubbel. Är det nyår så ska man ha lite lyxig mat och dryck.

Inte helt fy skam ändå…

Jag är lite av den åsikten att man antingen struntar i nyår, eller går helt all – in. Det är en rätt överskattad dag. Det är så tvunget att man ska göra vissa saker, man ska ha så himla kul osv… Så för ett par år sen bestämde jag mig för att alltid göra antingen eller. De åren jag har struntat i det har jag antingen jobbat på krogen, eller lagat lite god middag med en liten skara nära vänner och sen spenderat resten av kvällen med sällskapet i soffan med mjullisar och gott att äta och dricka. Eller så har det varit jättesatsiga middagar som planerats i flera månader. Kostym, klänning, bordsplacering och sånghäften. Mellan 3 – 7 rätter och stora sällskap. De senaste 4-5 åren har varit sattsiga. Det här året har blivit tvärtom…

Fick dock nyss sällskap två timmar av Miss. B som var på en liten tillställning i huset bredvid. Nu i efterhand så inser jag att jag det var tur att hon kom över. Jag hade nog faktiskt gått under om hon inte tittat över, och även om vi mest pratade om deprimenade ting så glädjer det mig att hon nog kände på sig att jag satt här och inte mådde allt för bra. That’s what friends are for, right?!

Nu känner jag mig ok igen, jag har fått prata av mig lite, jag har fått ladda lite energi av en god vän och jag har hunnit med massor av saker som stressat mig senaste tiden. Nu väntar ännu mera mys med råttan framför tvn innan jag ska ställa mig på balkongen och titta lite på fyrverkerierna. Sen väntar en nybäddad och renbäddad säng. Imorgon ska det flyttpackas ännu mer. Sista året jag bor inne i stan över nyår!

Stackars lillråttan är jätterädd för fyrverkerierna i år. Han brukar inte bry sig, men i år är han väldigt orolig. Kan inte riktigt få ro, vågar inte röra sig som han vill i lägenheten och rycker till för minsta lilla. Kanske har att göra med att jag börjat packa ihop den lägenhet där han växt upp och bott hela sitt liv… Lillen!!

Malle – så redo för ett nytt år…

Hej hopp!

Här sitter jag i soffan och inser att det är flera veckor sen jag var här inne sist. Helt sjukt att man trots det tänker på bloggen varje dag. Är i och för sig en vana såhär efter sex års skrivande, nästan dagligen. Det är en av alla dagsrutiner man har…

Jag har så mycket som pågår runt omkring mig just så inte riktigt velat skriva då det inte finns mycket positivt att skriva om. Det är lite för mycket, av allting just nu och har varit det ett tag. Det börjar ta ut sin rätt. Jag skriver egentligen bara för mig själv, och när jag inte kan eller vill skriva ner allt som händer i mitt liv och i mina nära och käras liv så måste jag helt plöstligt skriva för någon annan för att censurera mig. Då låter jag hellre bli. Men jag är ju lite av en kackerlacka. Jag överlever allt, och jag kommer överleva även allt som händer just nu. Jag försöker trots allt vara stark. Jag blickar framåt och jag skapar saker att se fram emot och längta efter. Ingen idé att gräva ner sig. Livet går vidare,

Hey, efter regn kommer solsken right? =)

Har precis unnat mig lite lyxigare söndagsmat. Kände att jag förtjänar det efter en helg som har varit helt ledig. Ta på faen! Helt underbart. Jag har bara legat i soffan, kollat på massor av filmer och serier, haft mjullisar och slitna t – shirts, spelat massor av mobilspel, käkat godis, sovit i massor, och bara varit. Imorgon jobbar jag en kort dag på jobbet. Tänkte försöka byta till mig en halvdag då jag jobbade över ett par timmar i fredags. Sen är det ledigt i två dagar till. Även fast jag inte vill, så måste de här dagarna spenderas i soffan. Vilandes… Jag blir sjukt rastlös, och jag är inte allt för förtjust. Men dags att tagga ner lite innan jag får sota för all stress och press allt för mycket.

Hur som… Maten var det ja!

Blev ett fetaostknyte i ugn. Man kan egentligen slänga ihop det här med lite allt möjligt. Man tager lite vad man haver så att säga. Idag tog jag inte helt oväntat först en förpackning fetaost. På det lades det salt, peppar, tomas, ruccola, soltorkade tomater, pesto och lite paprikapulver. In i folieknyte och så in i ugnen. Ca 200 grader 15 – 20 minuter. Mumma!

Nu ska jag ta ut djuret på en sista kvällstur, sen ska jag slänga mig i soffan en stund till framför tvn. Då ska jag även passa på att ringa ett samtal som jag längtat efter. Efter det borde jag sova som en riktig prinsessa.

Imorgon är ny vecka och nya tag. Och snart är det både jul och nyår. Jäklar vad tiden flyger iväg!

Malle – just keep swimming…

Don’t even know where to begin…

Alltså – herregud vilka veckor jag har bakom mig!

Jag har jobbat som en iller på jobbet, jag har varit förkyld, jag har haft lunginflammation, jag har haft öroninflammation, jag har hostat av mig ett revben, jag har varit 2 vändor nere i Kungälv sen sist, jag har jobbat ännu mer, jag har blivit frisk, jag har strukturerat om framtiden lite och gud vet allt. Energin har inte riktigt funnits till något annat än jobb, mat och sömn. Men nu så börjar både orken, tiden och rutinerna komma tillbaka.

Jag känner mig pigg, och nu när jag näästan näästan är frisk så känner jag mig riktigt stark. Började smyga in lite träning i vardagen idag med en lång powerwalk bland höstlöven i mörkret tillsammans med Bossen när jag kom hem från jobbet. Nu sitter jag och tar tag i alla mail som hamnat på hög, ska skriva ihop lite dokument till jobbet och kanske unna mig en kopp med hemmagjord varm choklad. Ni vet en sån här riktig choklad gjord på kokt mjölk, kakao och vaniljsocker. Mums!

Älskar faktiskt att hösten är här. Är nog min absoluta favoritårstid. Färgerna, mörkret, den lite kalla och krispiga luften. Jag har massor att se fram emot nu de närmsta månaderna. Kommer hända massor nu, exakt vad kommer jag berätta när allt kommit igång. Men jag har massor av planer, och nu har jag energin att börja få snurr på allt. Det gör mig peppad och förväntansfull…

Annars finns det massor som jag egentligen skulle vilja skriva om här. Men eftersom jag valt att inte ha allt för mycket privatliv i denna blogg så får jag helt enkelt hålla mig. Men just nu uppskattar jag mina vänner jättemycket. Vad skulle jag göra utan dom… Det är bara att hålla fast vid sina drömmar och det man tror på så kommer säkerligen allt ordna sig till det bästa slut. Jag har aldrig varit den som gett upp varken på det jag vill eller de personer jag bryr mig om. Så varför börja nu…

Nu blir det varm choklad framför datan och tvn… Mysig kväll ändå även fast den innehåller en del jobb! =D

Malle – kämpar på och blickar framåt…

Västkustluft gör susen för det mesta…

Åh, jag älskar att vara här hemma I Kungälv. Det är alltid någonting speciellt med att få komma bort ett par dagar. Få byta luft, miljö och intryck. Himmelskt!

Har slappat här nere på västkusten sen sent i tisdags kväll då tåget rullade in på stationen. Trodde det skulle bli en riktig mardrömmsresa då de annonserar i högtalarna att den här makapären som gör att x2000 tågen inte kränger så mycket är ur funktion i just vår vagn strax efter att vi lämnat Stockholm Central. De uppmanade alla att byta vagnar, man fick inte ha bagage uppe på hatthyllorna och man skulle sitta ner… Well, eftersom jag hade hunden hade jag inget direkt val än att stanna kvar, finns ju inte så många hundplatser på ett tåg. Vi var inte många som stannade kvar, och de som gjorde de fick sig en riktig karuselltur ner till västkusten. Folks drickor och mat flög all världens väg, en tjejs dator åkte från ena väggen till den andra i en jädrans smäll och flertalet söp till för att bota diverse åksjukesymptom.
/

Jag fick dock en riktig trevlig resa. Det som jag var mest orolig för – att bossen skulle må dåligt eller tycka det var jobbigt – hade jag inte behövt lägga en enda tanke på. Själv blev jag inte alls åksjuk, höll man i sig så var det ingen större fara. Fick sällskap av två stora muskelberg, fulla med tatueringar och häftiga solglajjor. Riktigt trevliga. Vi hann under resans gång prata om uppväxter, dialekter, komedi, kolla youtubeklipp och ha det allmänt trevligt. Jag älskar när svenskar vågar ta för sig, umgås och lita på att ett möte med en annan människa inte behöver vara så himla tokigt ändå… Vi involverade ett ungdomsgäng, en äldre herre och en ung designertjej till och från i vår lilla disskusionsgrupp i den lilla lilla övergivna vagnen. Trevligt värre!

Annars har jag bara slappat här hemma medans baby är och jobbar om dagarna. Åh, jag är så lycklig här nere. Här kan jag verkligen samla kraft. Vi har haft ett riktigt jobbigt halvår bakom oss båda två, men nu har det börjat vända. Att ha långdistans kan vara jobbigt i sig, och när båda har det riktigt tufft på varsin kant så tär det ännu mer. Men måste säga att de här nio månaderna flygit förbi. Distansen är inte så himla jobbig ändå, ialla fall inte när det verkligen är helt rätt…

Med alla virus tar jag två steg fram och och ett tillbaka. Men summa sumarum går det sakta fram.

Ikväll ska jag laga stormiddag åt älsklingen. Ska se hur jag mår efter en dusch, men hoppas att jag orkar ta en promenade bort till centrum för att köpa en flaska vin. Det blir trerätters till fredagsmys. Hemgjord bruschetta, bakoninlindad kycklingfile stoppad med pesto, soltorkade tomater och mozzarella, och så sist men inte minst en liten ostbricka till det. Lite vin eller bubble hade ju suttit så himla fint till det….

Men först behöver denna stackars arma sjuka kropp en liten uppdatering. Ser verkligen ut som ett vrak. Thank good för ansiktsmasker och smink. Haha… Stackars älsklingen! =D

Malle – förbereder sig inför en riktigt mysig kväll tillsammans med den stora kärleken…

Just like a broken record…

Är inge roligt att blogga när allt man skriver om är att man är sjuk och krasslig. Just nu håller jag på att återhämta mig från både en lunginflammation och öroninflammation. Och det är faktiskt inte alls så festligt… Den senaste månaden har bara inneburit sömn, job och absolut inget annat. Energin har helt enkelt inte funnits med alla elaka virus i kroppen.

Men för första gången på över två veckor så känns det i alla fall som att det går åt rätt håll även fast jag är långt ifrån bra. Jag får ju inte äta varken penicillin eller antibiotika så det tar ett tag för kroppen att återhämta sig. Tror att fem dagar hemma på västkusten hos min stora kärlek kommer bota allt. =D

Idag kommer äntligen min chef hem från sin två veckor långa semester. Måste säga att det ska bli lite småskönt även fast både jag och Mr. L har varit kungar i butiken medan hon varit borta. Inga konstigheter, inga problem. Gått väldigt lätt och smärtfritt. Vi är ett bra och starkt team här i Uppsala måste jag säga…

Så får se vad hon säger… Butiken står ju i alla fall kvar. Vi har hållt den hel och ren, skyltat om lite inför hösten, rensat och städat lagret osv…

Det är två dagars jobb kvar, egentligen tre. Men sen är mitt otroliga jobbstreak över. Det är inte lätt att jobba 20 dagar på 21, och framför allt inte med en massa sjukdom i kroppen. Fem dagars minisemester är precis vad jag förtjänar… Enligt mig i alla fall! =D

Oktober sen kommer man ha normalt schema igen. Ska bli så skönt. Då kan stall, träning, socialt umgånge, städning, tvättning, matlagning och allt annat sånt normalt rulla på normalt igen. Himmelskt!

Malle – beger sig till jobbet…

Laddar för en underbar, ledig och efterlängtad helg…

Förkylningen håller ett järngrepp om mig och jag är mer död än levande känns det som!

MEN – Jag hänger inte läpp för det. Trots att jag trodde jag både skulle svimma och hosta ur mig lungorna på jobbet, så fick jag lite extra energi på eftermiddagen och det gick faktiskt lite bra och vi hade lite rörelse i butiken för första gången på en vecka. Kanske var det det faktum att de kunderna som kom in på eftermiddagen var riktigt trevliga, eller så var det för att jag vet att jag nu är ”ledig” två dagar. Men cykeln gick helt enkelt dubbelt så fort hem, och det kändes bara lätt och ansträngslöst att ta sig hem…

Nu väntar två lediga dygn. Men jag kan ändå inte riktigt ta helg… Frilansarväskan är packad och jag ska strax skjutsa hem lillebror ut till Knivsta och sen ta över vårdnaden av hans bil för helgen. Imorgon blir det lite bröllopsjobb som jag bokade in för någon vecka sen. Sen ska det åkas förbi djurbutiken och handla mat till lillen och kollas på hästtävling. Hoppas verkligen att jag hinner se Miss. J… Sen tar jag med mig råttan och en liten påse med packning ut till stallet. Ska vara stallvakt från lördagen till söndagen. Så blir massor av frisk luft och hästmys både på lördag och söndag. Först på söndag eftermiddag när bilen är återlämnad kan jag ta helg.

Det firar jag med en riktig slapparkväll med mina favorittjejer. Mjullisar, vitlöksbröd, läsk och pizza. Precis vad jag behöver! =)

Malle – hepp hepp…